sofie & emelie

Det ringer.
- Emelie
- Hej, jag söker Niklas Berggren.
- Ingen Niklas här.
- Ok, förlåt, fel nummer.

Några sekunder senare ringer det igen.
- Emelie (något irriterad)
- Hej, jag söker Niklas Berggren.
- Fel nummer, IGEN.
- Men det här numret hittade jag på nätet, det måste vara rätt. Ok, förlåt. (klick!)

Det går några dagar och det ringer igen.
- Emelie
- Hej, jag söker Niklas Berggren.
- Ingen Niklas här.
- Ok, fel nummer.

Detta har nu pågått några veckor. En medelålders snubbe ringer mig och söker Niklas Berggren och verkar inte förstå att hur många ggr han än ringer så kommer inte Niklas svara. Det värsta är inte att han ringer så många gånger (uppe i tvåsiffrigt nu tror jag), nej, det värsta är att snubben ringer på morgonen, när jag sover. I morse väckte han mig så pass så jag inte missade julkalendern. Blir galen. Varför är det så att jag alltid råkar ut för att bli ett offer, ja ett offer är vad jag är. För ett tag sedan fick jag mejl från innebandy-landslaget, de ville att jag skulle skicka in spelarrapporter och följa med till Finland på landskamp. Visserligen var ju det lite trevligare men ändå. En annan grej är att småtjejer i 12-årsåldern addar mig på msn och tror att jag är deras kompis, när jag förklarar hur de ligger till så påstår de att jag ljuger, att jag är dum i huvudet och omogen som ljuger och har en bild på en äldre tjej. Tycker synd om den "riktiga" Emelie. Är det någon som driver med mig?

Just, att tillägga är ju att förra somaren var det någon som också terroriserade mig med telefonsamtal. Ett konstigt nummer som ville att jag skulle svara på frågor om min alkoholkonsumtion. Första frågan:
- Hur lätt anser du att det är att få tag i smuggelsprit? A: Jättelätt. B: Ganska lätt. C: Ganska svårt. D: Svårt.
- Öööööhmm... Jag köper inte smuggelsprit så jag har ingen aning.
- Men tänk att du skulle försöka få tag på det, hur lätt tror du att det är?
- Ehh.. Ingen aning ju. Oj, dålig mottagning. (klick!)

Sen fortsatte de att ringa.